26 Augusti 2012

Ligger hemma hos hjärtat, så skönt att bara vara här. Ingen som gnäller och klagar på det man gör. Som bara låter en vara ifred. Idag när vi vaknade spelade älskling upp en låt som jag inte kommer på titeln på nu bara för det men den går nånting "I loved you first" och undertiden som han spelade upp denna höll han om mig och såg efter min reaktion. Själv hade jag svårt att hålla tårarna i schack eftersom jag är så känslig som jag är. Det blev väldigt romantiskt över det och jag älskar romantik. Detta förgyllde min dag tills jag skulle hem och hämta ett par grejer hemma spm jag glömt. Det jag får höra av mamma är med en syrlig röst från teverummet med telefonen i hannden, "har ni flyttat ihop eller?!" Jag kände hur ilskan var på väg upp inom mig men jag försökte behärska mig och sa nej men han är hemma! Precis detta pratade jag och tilla om igår när vi passade tillas kollegas lilla ettåring.Det är som tilla sa det är ju din pojkvän, klart ni sover över och ses när ni kan? Precis! annat hade de ju varit om jag var minderårig men jag är vuxen! Jag gör det jag vill. Det är mina val och varför ska jag vara hemma när jag inte ens får någon uppmärksamhet för att telefonen är viktigare?? Detta är jag inte ensam om att tycka. Såhär tycker resten med. Hemma hos min pojkvän får jg uppmärksamhet och jag får höra fina ord, hemma är det bara bråk och skrik och min lilla vovve som går in till mig och följer eftet mig när hon är rädd och orolig. Vovven saknar jag mycket men inte de andra. Hade vi inte haft hund hade jag inte kommit hem regelbundet heller.Hunden är den som jag bryr mig om allt annat är i stort sätt skitsamma. Menmen. Nu ska jag snart se på en komedi, vilken fick jag inte veta, skulle vara en överraskning. Kommer med uppdatering senare om hur läget är och vad som händer runt omkring. puss!