Måndag 27/8- 12

Idag var jag och mina systrar nere hos mormor och morfar. Vi hade supermysigt! Jag skulle verkligen kunna stanna där längre. Gud så skönt det var att bara komma ifrån allt hemma hos mig, inte hos min pojkvän alltså. Vi var nere hos dom i nästan fem timmar eftersom vi åkte ner dit efter det att min syster slutat skolan. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och det kändes så himla skönt att ventilera sig om allt. Äta god mat (både middag och kvällsmat) och mysa med deras lilla tax. Inga krav och måsten, bara kunna umgås och skratta ihop åt massa saker som hände och sas. Jag kände mig verkligen bekväm, så som jag vill kunna känna mig hemma. Men hemma gör jag inte det. Inte idag heller, nu sitter jag i mitt rum och skriver på min dator och har inte sagt mycket till mina föräldrar, det finns inget att säga till dom. Dom vet mycket väl hur det är och hur vi barn mår. Det finns knappt några ord som kan beskriva hur jag känner och tycker. Besvikelse, uppgivenhet, ilska, frustration... ja vad mer kan man beskriva det hela med? Vi sa i alla fall när vi åkte ner att det skulle vara kul att sova dären natt snart, alla tre, typ en fredag, då alla kan. Det hade mormor och morfar också uppskattat, dom tycker det är så himla kul när vi kommer ner och hälsar på dom som vi gör. För mamma och pappa lär ju inte göra de, dom är ju så uppe i sina egna problem att de glömmer allt runt omkring, och då menar jag allt. Jag undrar hur min lilla vovve har haft det här hemma undertiden som jag har varit borta hos mitt hjärta. Jag har saknat henne massor och hon blev så glad när jag kom hem nu. Hon svansade runt och studsade och såg själaglad ut! Så som jag har saknat denna varelse! Nu tänkte jag snart ta en kvällsrunda med henne så hon känner att jag bryr mig och tar hand om henne, för det gör jag mer än gärna.