Långsinthet är inte min grej.

Idag är en sån dag där jag känner att jag vill göra mig fin och känna mig speciell. Men det verkar ju inte precis bli så som jag tänkt mig. Jag har klätt upp mig i klänning, sminkat mig fint och sitter nu på verandan och har ordnat manikyr och pedikyr tillsammans med ett glas vitt för att få lite egentid medan min sambo gör salladen inför kvällens grill och födelsedagsfirande. Men mitt i allt detta så är han så avsevärt sur! Allt för att han tidigare i eftermiddag inför sin moster och morbror sa något dumt som jag reagerade på som han sa på svenska så jag slog till han lite lätt bara för att markera att de där var inte okej och så sa jag med i en skämtsam ton. Jag tänkte inte mer på de utan fortsatte som vanligt och hjälpte hans moster med att hugga ner grenar från en nersågad björk med yxa. Varmt blev de och svetten rann... men de gjordes och sedan när jag bad han om vatten så märkte jag att han var sur så jag frågade rätt ut vad de var och först förnekade han allt men efter utfrågning kom de ut att han var sur på mig för att jag drämst till honom, hårt enligt hans mening och sa med en vass underton att du vet vad jag tycker om sånt. Själv höjde jag bara på ögonbrynen och sa: seriöst!? Går du och tjurar för de än?? ( typ två timmar senare än händelsen inträffade) och de gjorde han. jag blir så less på sånt! Jag kan verkligen inte med långsinthet och speciellt inte över en händelse som jag själv tolkat som ett retsamt sätt att hämnas på... Han kommer säkert tjura flera dagar så visst låt gå för hans del jag tänker då inte uppmuntra honom med min uppmärksamhet och frågor. Vill han ha de så här så ska han också få det såhär och de utan att jag tänker visa vad jag tycker om sånt här, och han vet innerst inne mycket väl vad jag står i denna punkten. Nu dags för grill och födelsedagsfirande men jag tänker sitta här och sippa på mitt vita vin medan nagellacket torkar. Frågan är om sambon hämtar mig när maten är klar...?