Lördag 2 mars 2013

Hej du läsare som läser detta! Jag sitter här i mitt flickrum och tänker på allt som är och som var. Hur kommer framtiden bli? För mig? För "familjen"? För människorna runt omkring mig som jag lever och umgås med? Hur kommer det bli med allting? Jag känner i nuläget att jag har det bra, trots det så mår jag inte bra inombords. En känsla ligger och gnager hela tiden, sånt som hon har sagt, sånt som hon har gjort, som har förbannat mig och mina tankar. Hennes sätt att leva, passivitet. Det får mig frustrerad, uppgiven, arg och besviken. Det är så lätt att sitta och gnälla och få andra att ta del av ens egna problem. Det bästa hade varit att berörda parter pratar med varandra och har en konversation på en vuxen och stabil nivå där rösterna inte höjs och där varje person får säga sitt och prata till punkt. Men så är det inte, och det vet väl du med som läser detta? Det är inte så! Det är ett förbannat smusslande, tystnader som säger mer än ord, blickar som avslöjar tankarna och uppbyggnader av tomma fasader för att försöka dölja det som händer innanför dom fyra väggarna. Det tränger ut, i varenda por tränger ångan av ilska och irritation upp. Som ett infekterat sår som inte vill läka, som personerna gräver i för att komma djupare ner till botten. Till botten med de olösta problem som finns, men som ingen vill medge eller visa upp för att därefter söka efter lösningen eller den alternativa lösning som finns. Ingenting finns, ingenting händer! Allting bara går runt, runt, men ingenting händer. Livet är "som vanligt" och jag är den som tänker och grubblar när ingen ser. Ingen ser eller hör vad jag tycker. Ingen ser vad jag tänker eller vill. Men jag vill inte att andra ska se. Jag vill vara själv med mina tankar och funderingar. Jag vill kunna välja själv vem jag kan anförtro mig till och vem jag kan ta hjälp av när jag behöver det. Jag vill leva. Jag vill leva mitt liv som jag vill, utan att andra personer lägger sig i och ska styra. Jag vill ha människor i mitt liv, jag vill att de ska säga vad de tycker och tänker, men jag vill inte bli styrd av någon. Jag vill kunna göra mina val och stå för de konsekvensr som blir av dem. Jag väljer själv hur jag vill leva mitt liv som jag fått här och det tänker jag göra, jag tänker inte låta någon annan leva sitt liv genom mitt. Jag är mig själv, jag är den jag är och jag kan inte vara någon annan. Acceptera den jag är och mina val eller strunta i mig och lev ditt liv utan min närvaro.