1 Januari 2013

Om alla människor kunde hantera sin situation på ett behändigt och moget sätt, hade de flesta diskussioner och gräl kanske kunnat lösas? Om människor hade lyssnat på vad den andra personen säger, och tar till sig det, skulle inte det kunna vara en väg till en försoning? Men om personen i fråga väljer att inte lyssna till vad den andra personen säger, skapar det inte en naturlig väg till fortsatt konflikt? Jag orkar inte! Det är hela tiden något som är på gång. Alltid är det något irritationsmoment som ligger och svävar i atmosfären. Ofta små bagateller, som en normal människa inte hade reagerat på. Men om mna hör om saker och ting ständigt, små jävla skitsaker om man får uttrycka sig så, och en vridning till den ena partens fördel, då blir man trött och avtrubbad tillslut. Sinnenas reaktion på saker och ting minskar, intresset för deras bästa minskar eftersom ingen av dem vill finna en lösning, verkar det som i alla fall. Det pratas bakom ryggen, muttras en massa ord och blickar och miner utspelar sig när den andra parten inte ser. Det är ett fult spel som utspelar sig i verklighetens vardag. Ett spel som ingen kan reglerna på, utan som formas efter tid och rum. Närvaron av andra speglar också hur situationen bildar sig, elller om den läggs tillfälligt på is, kanske finns det andra saker att diskutera istället tills det inte är så många andra åskådare med? Ibland undrar jag vad det var som utlöste allt detta, var det det som sagts till mig tidigare eller var det andra orsaker lägre tillbaka eller är det någt som kommit först nu, som en blixt från en klarblå himmel? Jag vet inte, jag orkar inte, jag bryr mig fast jag inte vill. När ingen ser flödar tårarna ner, tankarna snurrar och grubblerierna tar mer plats. Jag orkar inte visa detta, jag har ingen energi eller ork till att fråga vad det är som händer, orkar inte ta in allt som händer och sker. Orkar inte ta till mig svaren som ges. Försvinner, försvinner bort från dem. Det kanske skulle vara ett alternativ. Att få försvinna iväg ett tag, försvinna från denna ständiga atmosfär som drar ner mig i smutsen. Om jag bara kunde bli utbildad, få en egen lägenhet, då skulle jag kunna fly iväg från detta, till min egen trygghet, där jag bestämmer över regler och rutiner som ska följas, där ingen annan lägger sig i mitt liv!