dags att börja det nya steget i livet?

Jag börjar nu känna att jag nästan kan bo var som helst. Bara så jag får en egen lägenhet med min pojkvän. Det är det jag vill och jag ser en framtid med bil, barn och hund. Det jag måste komma över och få mig själv att inse är att jag är den som ska bo där, inte dom. Det är mitt liv, och bad jag gör med det är det bara jag som styr över. Inte de, utan jag. Jag måste våga chansa och pröva vingarna. Hur ska jag annars veta om det jag gjorde var bra eller inte? Ingenting går att förutse i livet så varför inte försöka leva i de som det är utifrån där just du befinner dig i livet och sluta jaga de som inte finns?